Well..

Povel Ramel är död och det är väl möjligen sorgligt, men helt i sin ordning för en man som fyllt 85 år. Sedan 30-talet har han roat det svenska folket. Mig exkluderad vill jag poängtera. Unisont hyllas han nu i medier och man använder stora ord. SvD skriver; "Världen har förlorat en av sina största artister", och han jämförs med Mozart, Piaf och Sinatra. I Sydsvenskan beskrivs han som en humorfantom och ett språkekvilibristiskt geni. Men ursäkta mig. Borde det inte krävas lite mer än "Karamellodier" och visor om svåröppnade kokosnötter för att geniförklaras?

I positiva ordalag berättas det om honom att "Han var aldrig elak mot någon i sina texter och alltid trevlig mot alla", "Sällan eller aldrig slog han till politiskt", "Han gick aldrig under det så kallade bältet". Personligen ser jag dessa så kallade bedrifter som en rad misslyckanden mer än någonting annat.