Bögars tillvägagångssätt att ragga upp varandra har genomgått en rejäl omdaning. Från att möjligheten en gång begränsades till att smyga runt i dunkla parker och på offentliga pissoarer, till ett startskott för en kreativ utveckling i rasande fart via bastuklubbar, till Hetalinjen, till RFSL-chatten, till Sylvester och slutligen till Qruiser. (Ja, det senaste decenniet skulle väl möjligen kunna sammanfattas; internet). Men vad ska hända nu då? Blev det för lätt? Spänningen har raffinerats bort och sexbuffén står ständigt uppdukad och det är fritt fram att selektivt välja och välja bort. Vore det inte spännande att ta ett steg tillbaka i evolutionen? Att diskret börja blue-tootha på caféer för att hooka up. Grabb_m_grön_tröja_vid_fönstret_kåt_nu.
Eller möjligen skulle ett återtagande av Molins fontän i Kungsträdgården kunna reparera bögvärldens sönderputsade dekadens.
Själv hoppade jag på utvecklingståget någonstans mellan hållplatserna Hetalinjen och RFSL-chatten. Tråkigt nog så hann jag aldrig uppleva parkdejtingen, även om den säkert fortfarande existerar i viss form. Om den beige sanningen ska fram så är jag rätt obevandrad i subkulturen av anonymt sex, (jag vägrar kategorisera SLM som en plats för anonymt sex), men min fäbless för just subkulturer ger ett romantiskt vaselinsoftat skimmer över företeelsen och jag önskar att jag hade fått uppleva ett sjuttiotal i San Francisco eller tidigt åttiotal i New York. En fråga som det givetvis är omöjligt att få svar på men som ändå är intressant att ställa, är hur bögvärlden hade sett ut om AIDS inte hade klampat in som en objuden gäst och kraschat partyt. Det är ett välkänt faktum att många bögpar idag praktiserar öppna förhållanden där det är OK att knulla med andra utanför den gemensamma sängen. Om det inte vore för AIDS så tror jag att den livsstilen hade varit än mer vanlig och jag är rätt säker på att företeelsen även hade spridit sig till heterovärlden i större utsträckning än vad den gjort idag.
För ett tag sedan så berättade en heterosexuell tjejkompis för mig att hon funderade på att skaffa sig en älskare. Jag blev aningen förbryllad över vad hon sagt och frågade om hon inte skulle föreslå för sin pv att de kunde ha en sexuellt öppen relation istället. Hon skrattade och viftade bort förslaget med argumentet att hon inte var så ”modern”. Vad jag inte förstår, och också ifrågasatte, är hur man hellre kan välja att bedra den man älskar istället för att med dennes välsignelse ha sex med andra. Kalla det gärna modernt, men ärlighet är väl ändå att föredra?
Det är trist att hundratals år av kristen indoktrinering med järnhand styr allas vardag trots att det bara är en liten liten minoritet som aktivt praktiserar religionen. Människor vallas in i på en livsbana som de sällan eller aldrig ifrågasätter och man låter samhällets konventioner appliceras på sitt eget sätt att leva och inser inte att det fria valet existerar. Vem är jag? Hur vill jag leva mitt liv? Enkla frågor som oftast förblir obesvarade för att man SKA leva i en monogam parrelation, arbeta måndag till fredag, vila på söndagen för det står ju i bibeln.. eller?
Är det inte så att de allra flesta i smyg fäller trånande blickar efter andra parningsobjekt än sin egen partner då och då? Är det inte så att de allra flesta åtminstone ibland slås av tanken och längtan efter att ha sex med någon annan än den man är skriven på samma adress som? Allt detta sker förstås med en stor portion skam, samma mängd ångest toppat med en skopa skuldkänslor. Jag älskar inte Ulf mindre för att jag, eller han, ibland suger någon annans kuk. Formuleringen låter kanske som en klyscha, men man kan knulla med många, men bara älska med den man älskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar