Jag har provat på att bo i de flesta av Stockholms inre stadsdelar med Vasastan som enda undantag. Söder är tveklöst den stadsdel som jag gillar bäst även om jag för tillfället råkar bo på Östermalm. Det är fascinerande hur människor, ambience och kultur kan vara så fundamentalt skiftande på de olika malmarna med bara lite vatten som avgränsande barriär. Men när man skrapar lite på ytan av olikheter som skapats av politiska strömningar, sociala konstrukter och snobbism, ser man hur de framkallar ett likartat beteende baserat på olika värden.
Till exempel. På Söder ser man ofta bilar parkerade på otillåtna platser så som torg, områden för beskickningsbilar, gågator och liknande. Jag inbillar mig att detta sker med motiveringen att ”ingen ska minsann berätta för mig hur och vart jag ska parkera. Jag är fri att göra som jag vill. Ifrågasätt inte mig och min civila olydnad”. På Östermalm ses samma beteende men här vill man manifestera för omgivningen att ”en bot är inget prob. I´ve got the stach serru”.
Man hör ofta inbitna södermalmare raljera över borgarbrackornas uniform. Man hånar backslick, rosa Lauren pikés och designer handbags. Visst, särskilt sexigt är det inte. Men naivistiskt av dem att tro sig vara ”unika”, ”sig själva” och ”annorlunda” när uniformismen är minst lika rådande på Söder med stuprör från Cheap Monday, ironiska t-shirts och pandor med svart- och rosarandiga strumpbyxor som rådande klädkod.
Höger- och vänstersnobbism. Två sidor av samma mynt.
För ett tag sedan så träffade jag en socionom på en fest som arbetade vid en ungdomsmottagning för självskadebeteende på Söder. Jag blev intresserad av hennes yrke och började ställa frågor. Bland annat frågade jag om man inom vården pratar om olikheter i beteendeyttringar baserat på geografi och politisk åskådning. Hon snäste tillbaka att problem finns i alla sociala grupper, och hon tyckte utan tvekan att jag var en snobbig idiot. Jag kände att hon hade missuppfattat mig, så jag frågade igen om det kanske fanns någon statistik över huruvida det är vanligare att tonårstjejer skär sig i armarna på Söder kontra Östermalm. Åter igen fick jag svaret att ungdomar har problem oavsett hur mycket pengar deras föräldrar har i plånboken. HERRE GUD. Antingen har hon rätt i att jag är en fördomsfull idiot, eller så stämmer mina aningar om att pandorna på String har fler skärsår i armvecken än bratbrudarna på Tösse bageriet. Men hennes ointresse gjorde mig i alla fall förbannad.
Det ska bli fantastiskt att komma till Paris med hyfsat oförstörda ögon och över en längre period få upptäcka olika stadsdelar och se om samma fenomen finns där. Och tack och lov kommer jag nog slippa se "Canada Gås-jackor" där i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar