Jag har just kollat på "Billy Elliot" för fjärde gången. En film som väl knappast fått några elittyckare att göra vågen och som svårligen kan kvala in på listor bland creddiga Kurosawa-, Bergman- och Fassbindertitlar. Men denna balettsaga berör mig sjukt mycket. Jag drabbas av stora skälvan var gång jag ser den och tårarna kaskadsprutar ohämmat.
Jag tycker dessutom att den är inspirerande. När eftertexten rullar kommer ”go-for-it-boosten” som peppar mig att vilja satsa på alla hemliga drömmar som annars förträngs. Det är förmodligen aningens sent för mig att göra en karriär i ”Svansjön”, men kanske är det dags att plocka ner oljefärgerna från vinden eller leta fram mina gamla skrivböcker med tonårspoesi och påta vidare där jag en gång slutade.
Det är kanske rent av dags att ta tag i mitt liv på riktigt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar