Som jag tidigare – med stor portion irritation – har berättat så strejkas det hejvilt här i Paris, och som jag också tidigare nämnt så utsattes restaurangen i bottenvåningen i huset där vi bor för en eldsvåda för ett par månader sedan.
Kvinnan ni ser på bilden äger restaurangen som eldhärjades och hon har problem med försäkringsbolaget som inte vill betala ut några pengar till henne så att hon kan sanera, renovera och komma igång med sin verksamhet igen. Vad gör hon då? Jo, strejkar såklart! I en vecka har hon nu legat under ett gäng filtar på en bunt madrasser på trottoaren utanför hennes restaurang. En liggstrejk. 24 timmar om dygnet, i en vecka.
Ikväll när jag var på väg hem stannade jag till och utbytte ett par ord med henne som jag brukar, och just då befann sig en journalistfotograf på plats för att plåta min protesterande granne. Men eftersom det var kväll och han inte hade någon blixt på sin kamera (daah!?) så frågade han mig om jag kunde sitta på hans motorcykel och lysa på strejkerskan medan han plåtade.
- Javisst, inga problem!
"Det händer inte i Sverige" 1: Att en krögare trottoarstrejkar för att uttrycka sin vrede gentemot ett försäkringsbolag.
"Det händer inte i Sverige" 2: Att en journalistfotograf ger sig ut vid 23-tiden på kvällen för att dokumentera detta. (Och dessutom inte har med sig någon blixt).
"Det händer inte i Sverige" 3: Att en förbipasserande ombeds sätta sig på en motorcykel för att lysa på fotoobjektet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar