Ingen fara på taket

Amerikaner säger "Tomäjto", britter säger "Tomaato", Skandinaver säger "Nej".

Den Brittiske konstnären Antony Gormleys verk ”Broken Column” består av 23 stycken järnskulpturer som har placerats ut runt om i Stavanger. Statyerna hittas på gator, torg, i butiker, skolor, trapphus och till och med i privata hem. Konstprojektet var otroligt hatat och bespottat av majoriteten av Stavangers invånare under planeringen och uppbyggnaden. Människor ifrågasatte hur man kunde kalla rostiga järnkroppar för "konst" (Dahh??). Diverse puckon ifrågasatte statyernas rättighet att stå här eller där, på vilket Gormley kontrade med frågan ”vad har du för rättighet att stå här?”. (Love it!).





Människors rädsla för förändring och ”intrång” i det gemensamma rummet är bara utvecklingshämmande och verklighetsfrånvänt. Idag några år efter konstverkets invigning har opinionen vänt och fler och fler gillar statyerna och värnar om dem som Stavangerbefolkningens gemensamma ägodel.

Samma sak gällde ”Turning Torso”. Det skrevs och pratades om fiasko hit och katastrofbygge dit under planeringen och byggets gång. Men vilken Malmöit vill riva det fantastiska huset idag?

Jag tycker även att man kan dra en tydlig parallell till de föraktade planerna på ett kallbadhus i Riddarfjärden. Vad är folk rädda för? Snälla berätta, för jag förstår inte.

Stockholm saknar modern och intressant arkitektur. Bestlutsfattare (och befolkning) tycks inte förstå värdet av arkitektonisk konst. Folk reser till NY för att titta på diverse skyskrapor, till Sydney för att titta på operahuset, till Paris för att titta på Eiffeltornet, till Pisa för… osv. Men tro mig, INGEN reser till Stockholm för att titta på Globen (Byggår 1989, 18 år sedan), som är det senaste tillskottet av ”intressant” arkitektur i vår huvudstad.