Moralpanikens väktare skriker ”bryt” och har uppenbara svårigheter att se i backspegeln. I alla kulturer i alla tider har utseendet varit av stor vikt och man har i århundraden tagit till knivar, bundit fötter, förlängt halsar, snört korsetter och pudrat peruker. Både män och kvinnor har i olika tider ansträngt sig i varierande utsträckning och på varierande sätt.
Alldeles uppenbart är att människan har ett starkt behov av att kommunicera social grupptillhörighet, ras, religion, sexualitet, intresse, musiksmak eller yrkesroll genom klädkoder. Kan det inte få vara så? Även individer som hävdar att de inte bryr sig om sitt utseende gör ständigt aktiva val när de klär sig på morgonen eller när de kammar sitt ickefrisserade hår eller köper skor som ”de inte bryr sig om hur de ser ut”. Om någon ska köpa en tröja för att denne fryser och väljer en för att den är billig kvarstår fortfarande valet svart eller blå.
Visst, fler människor tillämpar plastikkirurgi idag än för tio, femtio och hundra år sedan för att modifiera, ändra, addera eller dra ifrån. Men utvecklingen går framåt och vi använder även raffinerade metoder för att till exempel kommunicera med varandra eller ta oss från punkt A till punkt B. Känns lite passé att använda en brevduva idag eller att ta en hästdroska till Rom på weekend semestern.
Höjdpunkten i artikeln är när professor i socialpsykologi, Thomas Johansson, exemplifierar den nya tidens fördärv:
”Kraven är högre på att våra kroppar ska vara vältränade och fettfria. Jämför bara Roger Moore som James Bond med supertränade Daniel Craig”.
Say what!? Roger Moore var knappast en mindre stilikon på 60- och 70-talet än vad Daniel Craig är idag och om professorn kommit fram till någonting annat så vill jag gärna ta del av de rönen. Huruvida Daniel Craigs bicepsomfång möjligen är ett par centimeter större än Rogers är i sammanhanget fullständigt ointressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar