Jag har insett att svenskar är ett synnerligen otrevligt folkslag. Den nyligen Australienemigrerade och Sverigeinflyttade yngling som jag omnämnt tidigare har fått mig att förstå bredden av vårt bristfälliga beteende. Denne är en väluppfostrad gosse som konstant ber om ursäkt, säger tack och artigt visar hänsyn och omtanke. Här om dagen frågade han mig hur man på svenska responderar när någon säger tack. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Visst, `varsågod´ är ett ord som teoretiskt kan användas som svar men i realiteten hörs det sällan och när någon använder ordet finns där ofta en syrligt och spydig underton. Återigen skyller jag svenskens fördärv på den av mig så hatade Jante. Den oskrivna lagens krav på allas jämbörd krackelerar när någon uppskattande säger; tack, och genast placeras de inblandade i en skuldfälla gentemot varandra som skapar en obekväm situation och på sin höjd kan tackaren räkna med ett krystat leende till svar. Australiensaren använder flitigt ”No worries mate” när någon tackat honom för små och relativt obetydliga tjänster och ageranden. I Frankrike hörs ständigt ”De rien”. Men om någon gud förbjude skulle häva ur sig ”ingen orsak” på svenska så etiketteras denne oundvikligt som högtravande, gammalmodig och förmodligen moderat. (I sosse-sverige behöver det ju minsann inte vara så märkvärdigt).
I skolan fick man på engelsklektionerna inpräntat vikten av att använda ordet `please´. Hellre för mycket än för litet sa min lärarinna. Nu i efterhand kan jag inte förstå varför hon bara uppmanade oss elever till artighet vid bruket av ett annat språk än vårt modersmål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ok, kom till Amsterdam om du tycker att svenskar är otrevliga. Fast de är inte otrevliga, de är oartiga. Vilket är en stor skillnad. Dvs de är för bonniga att fatta att oartig upplevs som otrevligt.
Varsågod, ingen orsak, det var så lite, tack själv, inga problem, det var inget etc klämmer jag ur mig själv jämt och ständigt i Sverige. Men så är jag ju från Skåne.:)
Hej Magnus,
Jag håller inte med dig om att det skulle vara en stor skillnad på otrevlighet & oartighet. Under begreppet otrevlighet kan mycket läggas, där ibland att uppträda oartigt. Du skriver att oartighet "upplevs" som otrevligt, men är det inte så att det i själva verket ÄR otrevligt?
Hej Pär,
ok en viss nyansering mellan de två begreppen hade kanske varit på sin plats. Du har rätt i att det kanske inte är så STOR skillnad mellan otrevlighet och oartighet.
Kanske jag skulle sagt avsaknaden av artighet istället. Att inte säga orden och följa konventionerna behöver inte betyda att man är otrevlig.
Artighet är att föredra för att det underlättar umgänget och framförallt i större grupper och i en storstad som t.ex Paris.
Oartighet i en situation som kräver etikett eller att använda artighet för att distansera sig genom etikett - det är otrevligt. Men att inte ha 'manners' är inte det samma som att vara otrevlig.
Oops, jag tror att jag snöade in i mina egna resonemang nu men det spelar ju ingen roll:)
Jag hittade din blogg för en vecka eller två sedan och läste igenom en del av vad du har skrivit. Hur har det gått med din butikslokal, har du hittat något nytt?
Hej igen,
Ja, kanske skiljer sig våra syner på begreppen artighet och otrevlighet inte så värst mycket åt egentligen.. :-)
Kul att du hittat till min blogg. Det har väl gått lite si så där med lokalletandet faktiskt. Men jag ger inte upp! Återkommer i ärendet.
Skicka en kommentar