Cuckoo's Nest

Jag börjar seriöst undra från vilken mentalvårdsinstitution som SL rekryterar sin personal. (Och då syftar jag på patienterna och inte på psykvårdarna). Gång efter annan får man uppleva situationer som är så urbota horribla att de rättvist inte går att återberätta. Jag har erfarit en busschaufför som räckt ut tungat åt mig, en annan som inte ville släppa ombord mig på bussen för att jag ”luktar så illa så jag vill inte ha dig på den här bussen”. (Jag hade just rökt. Alla rökare tar en cigg i väntan på att bussen ska komma och det borde inte vara en faktor som hindrar oss från att nyttja de kollektiva tjänster som vi dels betalat skatt för och dels löst biljett till).

Idag skulle jag ta tunnelbanan från Mariatorget och räckte fram min mobiltelefon vars display tydligt visade den mobil-biljett jag just får smsat till mig.

Spärrvakten: Vart ska du åka?
Jag: Till Slussen.

(Spärrvakten börjar pilla på knapparna på min telefon för att skrolla ned och se hela sms-biljetten).

Spärrvakten: Jag kan inte se alla siffror och bokstäver som behövs och kan inte släppa in dig.
Jag: va?
Spärrvakten: Jo, jag sa att jag kan inte se alla siffror och bokstäver som behövs och kan inte släppa in dig.
Jag: Vad menar du. Jag har precis fått denna sms-biljett skickad till mig…
Spärrvakten: Ja, men det saknas siffror och bokstäver.
Jag: Jaha.. men det är väl knappast mitt problem.
Spärrvakten: Jo.
Jag: Om det saknas information i smset så får du ta det med dina kollegor på SL som skickat det… Sluta tjafsa och släpp in mig nu för fan!
Spärrvakten: Här använder vi inte sådant språk och jag gör bara mitt jobb och kan inte släppa in dig.

Mina primitiva hjärnfunktioner gjorde att jag bad honom fara åt helvete (och jag ångrar det inte), där efter tog jag ett stort kliv över spärrsnurran.