Move on

Jag älskar att flytta och byta bostad. Lägenhetsletandet är som en drog för mig och den bedårande sajten Björnsbytare har många gånger ordnat med mina fixar. Tolv lägenheter på lika många år har det blivit och boendeformerna har varierats från bostadsrätt i Skövde till inneboende i Solna, vidare till andrahandskontrakt, ett antal förstahandskontrakt och nu senast, den slutgiltiga heroinsilen, ett lägenhetsköp i Paris.

För er som inte är bekanta med Björnsbytare så kan jag berätta att det är ett slags community för individer som söker byta bostad. Där kan man utannonsera sin lägenhet genom att skapa en profil och där beskriva sin lya med säljande ord, lägga upp bilder och förklara vad man söker. Lika finurlig som vilken dejtingsajt som helst matchas du förstås med andra lägenhetsinnehavare som sitter på objekt som uppfyller de krav och önskemål som du eftersöker. Det är en tidskrävande men ack så underhållande hobby. Seriösa och ihärdiga Björnsbytare belönas i sinom tid för nedlagt arbete. Efter oändligt antal timmar av letande, mailande, ringande och lägenhetstittande så har jag (eller vi, Ulf är min pundarpolare) blivit fullfjädrade proffs och har efter hand kommit underfund med olika knep och trix. Jag ser inte på byten som något definitivt utan snarare ett steg närmare något annat. Man mäter och väger parametrar som gatuadress, hyra, antal kvadratmetrar och våningsplan emot varandra och kompromissar vid ena bytet på hyreskostanden för att vinna läge i nästa osv. (Jag inser att detta börjar likna en arvoderat skriven säljtext men det kan jag försäkra att det inte är).

Jag vet inte hur många lägenheter i och runt om Stockholm som vi har kollat på. Ett beskedligt antal förfärliga lyor, en uppsjö alldagliga lägenhetslägenheter och en och annan guldklimp. För ett par höstar sedan så var vi nära att hamna på en liten ö strax utanför Lidingös norra spets. En försvinnande liten holme där vi kunde ha bytt till oss en 5:a på 120 kvm i en 1800-tals villa belägen 3 meter från vattnet. Glasveranda, brygga, trädgård med syrénberså och hela kittet. Hooken var att det inte fanns någon bro över till ö-jäveln. Hade vi sprungit på denna lilla diamant på våren så är jag rätt säker på att vi hade varit skärgårdsfjollor idag, men den nalkande vintern och insikter om kuling, nedisad båtmotor och becksvart mörker för att ta sig till och från hemmet hejdade oss. Om det var rätt val att avstyra bytet vet jag inte men jag kan fortfarande fantisera om hur det skulle ha varit att bo där ute.