Väktarvåld

För några år sedan när jag pluggade till Art Director på Berghs så arbetade jag extra på nätterna som ronderande väktare för att få ekonomin att gå ihop. Mitt distrikt var Riddarholmen där jag nattetid strosade runt i domstolarna och på Norstedts bokförlag och hade vansinnigt långtråkigt. I uppgiften ingick också att låsa Gamla Stans tunnelbanestation när tågen slutat gå. Förnedringen att iklädd en ful Securitasuniform informera diverse bekanta och obekanta ansikten att sista tåget gått och att de måste lämna perrongen går inte att beskriva. Det är utan tvekan det värsta jag har ägnat mig åt. Enligt Securitas uniformsreglemente måste väktare bära huvudbonad, det vill säga basker eller keps, när dessa vistas utomhus. Eftersom Gamla Stans tunnelbanestation svävar i gråzonen mellan ute och inne valde jag givetvis att tolka stationen som ”inne” för att slippa ha den fula kepsen på huvudet. Jag minns ett tillfälle när det var dags för låsning och jag hade informerat tre unga killar, uppenbart homosexuella, om att det inte skulle gå några fler tåg den kvällen och att de tyvärr måste lämna biljetthallen. På gott festhumör och obesvärade av detta gick de mot utgången där de mötte två av mina ”kollegor” tillhörande den så kallade ”citygruppen”. Den ene av de två väktarna snäser otrevligt till killarna:

– Försvinn, det är stängt.
– Ja ja, vi är på väg, varför så bråttom? Svarade en av de tre.

Varpå citygruppsväktarna bokstavligen flyger på den stackars killen och släpar honom upp för trapporna. Jag springer efter och när jag kommer upp på trottoaren har de golvat den taniga grabben som ligger med bakböjda armar och ett väktarknä i ryggen.

– Vad fan håller ni på med, släpp honom! Skriker jag.
– Lägg dig inte i det här. Brummar en av väktarna tillbaka.

Efter en stund släpper de honom och gråtandes reser sig den chockade killen upp. Jag går fram till honom och förklarar att jag mer än gärna ställer upp som vittne om han vill göra en polisanmälan. Detta säger jag högt och tydligt så att mina ”kollegor” hör, innan de snabbt sätter sig i sin bil och kör iväg. Killarna tackar för min hjälp och går upp mot gränderna och jag fortsätter med låsningen. Efter någon timme kommer min gruppchef ut på Riddarholmen då han vill ha ett samtal med mig. Jag får veta att jag blivit anmäld av cityväktarna för reglementsvidrighet då jag inte burit huvudbonad vid Gamla Stans station, och att han inte har något annat val än att ge mig en varning. Inom Securitas gäller Texasvarianten; Three strikes, and you are out. Jag kunde inte göra annat än skratta åt honom och berätta precis vad som hade hänt. Min gruppchef var dock inte intresserad av att följa upp händelsen och allt slutade med att jag blev prickad.

Kort därefter sade jag upp mig.