Att branda en företeelse, en plats eller ett fenomen har i många länder, i många århundraden varit en självklarhet i varumärkesbyggandet av en viss produkt. Detta är något som vi svenskar är och har varit sällsynt usla på. Visst finns det starka varumärken med svenskt ursprung, men jag har svårt att komma på några som fyllts med mervärden och inkomstbringande kringstoff.
Fransmännen har historiskt sett varit experter på detta område. Champagne kan bara produceras i Champagne, Cognac i Cognac och äkta Haute couture kan givetvis bara skapas i Paris. Vidare är äkta Bourbon från Kentucky, Parmaskinka från Parma (allt annat är ”bara” prosciutto) och föga är det väl lika cool att puffa på en Guatemalansk cigarr kontra en äkta Kubansk. Till och med våra grannar i söder lyckades på 90-talet att branda en hel filmgenre i och med den Danska Dogman.
Och Sverige? Nada. Dalarna gick ut starkt för ett par hundra år sedan när Falun lablade en färg och en korv, men sen tappade man farten och det hände inte så mycket mer.
Vi människor har ett starkt behov av att kommunicera god smak och kapitalstyrka i vårt sätt att konsumera varor och tjänster. Rationellt eller inte att spendera pengar på luftvärden, men det är ett faktum att vi gör det. Ett bra exempel på detta är miljardindustrin på nätet där Facebookare köper fiktiva presenter till sina vänner, Sim-spelare handlar olika gadgets till sina karaktärer och barn spenderar sin veckopeng på låtsaskläder till sina digitala klippdockor.
Varför cashar vi inte in mer på den svenska midnattssolen, smorgasboardet, surströmmingen, den svenska synden, Knut, Inga eller what ever?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar