tisdag 11 september 2007

Upp till kamp...

Jag kan inte förstå hur socialismen har lyckats lägga beslag på begreppet ”Solidaritet”. Eller snarare, hur de som kallar sig socialister tycks ha allvarliga svårigheter att leva efter sin dogm.

Arbetare vid Kockums i Karlskrona är ursinniga på Reinfeldt och hans regering för nedskärningarna i försvaret som drabbar deras arbetsplats. Jag undrar. Finns det inte någon arbetare på Kockums som kan glädjas åt att efterfrågan på krigsmateriel med syfta att döda människor minskar? Jag undrar. Finns det inte någon arbetare på Kockums som kan glädjas åt att besparingar på försvaret innebär mer pengar till skolan och vården? Jag undrar också om det finns någon arbetare på Kockums som tycker att det vore en bra idé om jag kräver att staten köper Orving-klänningar från min butik för att den ska gå runt?


Jag undrar var solidariteten finns bland arbetarna på Kockums.

Ett hundratal ilskna ubåtsmakare mötte upp Reinfeldt när denne besökte Karlskrona här om dagen. Erik Karlsson, Seko-ordförande på Karlskronavarvet och Marinbasen, ropade till Reinfeldt:

– Har dom här gubbarna ett jobb att gå till om två år?

”Gubbar” var det ja. De där ”gubbarna” kanske kunde söka något av de 4000 nya jobb som anmälts på arbetsförmedlingen i Karlskrona under det senaste året om företaget de för tillfället arbetar vid inte kan erbjuda fortsatt anställning. Som Mats Pettersson, en av ”Kockumgubbarna” själv uttrycker det: ”jag har jobbat på varvet i evigheter".

Mats kanske skulle må bra av att vidga sina vyer något och testa något annat än ubåtsbygge. Sjuksköterska? Dagisfröken? Hårfrisörska?

Solidaritet. Var har den funnits inom arbetarrörelsen och facken? Har man kämpat för utökade rättigheter för kvinnor på arbetsplatser? Nä. Invandrare, handikappade, homosexuella då.. har man kämpat för dem? Nä. Solidaritet har varit något du möjligen kunnat ta del av om du varit man, lönnfet och haft en såsig prilla snus under läppen.

Den socialistiska tanken om jämlikhet och rättvisa stannar just vid en tanke. I realiteten är den klassiske manschauvinisten, homofoben eller rasisten en landsortsboende, rödröstande fackmedlem som kräver att staten shoppar mordvapen för att denne ska få behålla sitt jobb.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, herregud. Kan inte Kockums lägga krutet (hehe) på nåt annat? T ex övergå till att bygga lyxkryssare? U-båtskryssare kanske? Som semester till månen fast åt andra hållet.

Pär Åhlander sa...

Bra idé!

Då kanske Mats och de andra "gubbarna" kan få behålla sina kära jobb..