Igår kväll lyssnade jag på pod-versionen av Ulf Lundells sommarprat från P1 tidigare i sommar. Jag har just upptäckt dessa arkiv där man kan lyssna på gamla pratare från ett par år tillbaka i tiden. Fantastiskt underhållande när brist på annat att göra råder.
Så till det jag ville säga. Herr Lundell ägnade i stort sett hela sin programtid till att nostalgiskt orda om ”The Summer of Love”. Och missförstå mig inte nu. Jag är också nostalgisk och gillar att minnas
t ex. nittiotalet, som helt klart är min version av Lundells sextiotal. Men det högfärdiga misstag han begår är att glorifiera detta decennium, med sommaren -67 som focus, på ett oerhört nedlåtande sett. Han tycks tro att den sena tonårstid han upplevde då, är något som bara de som var med då kan förstå. Lite som klubben för inbördes beundran mellan åldringar födda sent fyrtiotal eller tidigt femtiotal. Kontentan av det han säger är att om man inte var ung när Joplin och Hendrix lirade så har man inte upplevt en ”riktig” tonår.
Tonåren är en mycket speciell tid att gå igenom oavsett om ”The Beatles” eller ”The Ark” ligger på topplistorna.
Hans navelskåderi påminner om alla dessa förfärliga machomonster som hävdar att deras lumpentid var det som gjorde dem till män, och har man inte lufsat runt i snön i skogen under en 9 månaders period så vet man inte var det innebär att vara en ”riktig man”. (Ställ er på alla fyra så ska jag visa ”riktig man”).
Tillbaka till han som trivs bäst i öppna landskap. Han tjatade även om sin hatkärlek till Stockholm, där han inte längre står ut med att bo för att folk använder gatorna som en catwalk vilket tydligen får honom att vilja kräkas. Minuterna innan har han brummat att han ”älskar New York, denna fantastiska stad”… Snälla, förklara varför ytlighet och utseendefixering inte är OK i din hemstad, men något ”fantastiskt” på andra sidan Atlanten? Eller är det så att det bara är tomma ord?
Ord, ord ord som inte betyder något. Åsikter för tyckandets skull.
Tönt.
2 kommentarer:
Fast jag gillade nog Ulfs sommarminnen i det programmet.
Inte för att han kanske hade så mycket att säga, men det var nog det att han faktiskt sa något alls och inte mumlade och fyllesnackade som man kunde förvänta sig av Ulf.
Men ja, att ladda ner Podsändingar av Sommar är verkligen räddningen under sommaren.
Hej du.
Du är speciell. Du är den första människan som inte är anonym (eller som jag inte känner) som lämnar en kommentar på min blogg. Det gör mig glad och det betyder något. Jag skummade igenom din blogg lite snabbt och såg mycket Pet Shop (I like), en del Transformers (I don´t know what it is), och Adam Rickitt (min bäste väns idol för länge sedan). Så. Jag ska läsa igenom din blogg när jag nyktrat till så kanske vi hörs snart igen över något vi är ense eller oense om ;-)
Skicka en kommentar