Jag har fått en guldklocka. Min bror har också fått en guldklocka.
Här om dagen så samlades hela min familj (tack och lov en sällsynt händelse) för att min brorson tillika gudson fyllde 2 år. Min far kom otippat till kalaset och passade även på att ge mig och min bror varsin present. Varsin guldklocka. När min far var 14 år började han att arbeta på hemortens kassako, Tofters Tryckeri AB. Idag 43 år senare så är han fortfarande anställd för att uträtta samma arbetsuppgifter, om än aningen moderniserade, som för över fyra decennier sedan. I slutet av 60-talet så joinade farsan dessutom gardet av jourhavande räddningstjänstvolontärer i Östervåla. En skara låtsasbrandmän vars personsökare piper om en katt klättrat upp i ett träd och inte egenhändigt kan ta sig ner igen, då rycker dessa män ut och bättrar på sin manlighet ytterligare. Dessa två arbetsmässiga åtagande har givetvis betalat sig. Han har ju fått inte en, men två GULDKLOCKOR för lång och trogen tjänst.
Pappa var noga med att poängtera att om jag inte kommer att använda klockan just nu så borde jag lägga den i ett bankfack. (Existerar ens bankfack längre??). Sosse-svenskarna har i decennier indoktrinerats att bli en skock icke tänkande individer. Bankfack? En klocka värd max ett par tusenlappar med gravyren ”Östervåla Räddningstjänst. Lars Åhlander. 2001” symboliserar för honom ett helt livsverk och tacksamheten från en arbetsgivare. Stoltheten och vördnaden inför uret är löjeväckande. Under hela min uppväxt så har min far varje månad spenderat mer pengar på travspel motsvarande klockans värde. För att inte tala om den förmögenhet han lade på sprit varje månad. Förvisso är inte jäst och socker särskilt dyrt, men i stora mängder blir det en del pengar.
Men klockan ska ligga i ett BANKFACK!
Den enda bank jag funderar på att gå till är pantbanken.
måndag 9 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar