Jag tror inte på manligt och kvinnligt beteende. Snacket att biologi och gener skulle få oss människor att agera på olika sett ser jag som dåliga ursäkter för att låta förtryck, sexism, löneskillnader och annat gegg att fortgå. Jag är en ”vi-föds-som–ett-blankt-papper-anhängare”, och allt därefter tror jag är resultatet av social påverkan, normer, ointresse och lathet.
Ointresse och lathet är förmodligen de största bovarna i hela maktstrukturen och vardagslivet. Själv växte jag upp i en klassisk arbetarfamilj på landsorten med föräldrar och andra vuxna i min omgivning som alla hade kackiga åsikter om det mesta. Rasism, homofobi, sexism och allmänt idioti var rådande och jag har själv fått ta reda på mina sanningar. Jag har helt enkelt INTE varit ointresserad och lat.
Lättjans effekter visar sig i stort och i smått, överallt, hela tiden. Igår berättade en bekant att hans föräldrar nyligen firat silverbröllop, dvs, de har varit gifta i 25 år. Den manliga halvan av äktenskapet kände inför den stora dagen att han pliktskyldigt borde köpa en present till sin fru. Fair enough. Följaktligen knallar han iväg till den lokala smyckebutiken och köper ett par guldörhängen till frugan. Bröllopsdagen kommer och han överlämnar presentasken till sin livskamrat, som då eller aldrig tidigare haft hål i öronen.
Jag vet inte om jag tycker att händelsen bör sällas till kategorin "stort" eller "smått".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar