Dragshow

Nu satsar de stora ”modeföretagen” H&M och Polarn&Pyret på unisexkollektioner för barnen. Jag kan gilla tanken. Det finns få saker som är så fult som barnkläder med grälla Disney- och dinotryck, eller ännu värre, kidsen som tillåts bära rosa ballerinakjolar, plasttiaror och fe-spön, alternativt riddarrustning i plast med svärd och sköld, på offentliga platser. (När jag ser sådana barn på stan händer det att jag gör fula grimaser till dem för att få dem att fatta att de inte är prinsess-söta eller coola i sina pajjasdräkter. Egentligen är det väl föräldrarna som jag borde ge en uträckt tunga, men jag vågar inte riktigt).

I själva verket är det inga unisexkollektioner som skapats, utan snarare drag-king-kollektioner för de små töserna. Flickebarnen kläs i kostym och slips, och det kallas unisex!? Som vanligt så är det kvinnan som ska rätas in i ledet av manliga attribut och blotta tanken på att skapa en klänning för småpojkarna får väl hela den puritanska H&M-styrelsen att rodna. Försöken att vara PK faller pannkaksplatt när man misslyckas så fatalt, frågan är väl bara om vi är så många som tycker att det är ett misslyckande?

Ha ha ha, de har ändrat på webben!

I am a bitch now

I Christina Wahldéns artikel "Volontärer rustar för Pridefestivalen" i SvD kan man i fotnoten läsa: "Queer betyder homosexuell". Denna lilla fadäs fick mig att maila till journalisten:

"Hej Christina,

I din artikel "Volontärer rustar för Pridefestivalen" kan man i fotnoten
läsa: "Queer betyder homosexuell".
Inget kunde vara mer fel. Queer betyder "icke-heteronormativ" och inget
annat. Det kan man vara som bög, flata, bi, transa, druga asexuell eller
hetero. Vidare kan man även vara homosexuell och icke-queer."


Efter mailet fick jag lite dåligt samvete för min lite fyrkantiga formulering och för mitt agerande… genast fick det mig att känna mig som en pensionär (alternativt reaktionär flata). Vad kommer härnäst? Blir nästa steg arga insändare i Östermalmsnytt om oupplockat hundbajs på trottoaren? Eller kommer jag att inleda grannfejder om det berömda tumlarluddet? I Paris så kommer jag väl att anamma det medelhavska gestikulerandet också. Så, se upp i fortsättningen…

Berlin i Bilder

Japp. Så då har filmrullarna framkallats, bilderna scannats, faxats och typ wappats.. så nu är de äntligen tillgängliga att visas. Tänk vad tekniken har utvecklats...


Stor Pär och liten östtysk bil


Sjukt cool Pär tänder på


Sjukt otillfredställd Pär efter en biodynamiskt odlad lunch och sträv morotsjuice


Bildskygg Oxy blåttar sina sneakers

Grattis älskling...

Jag tror inte på manligt och kvinnligt beteende. Snacket att biologi och gener skulle få oss människor att agera på olika sett ser jag som dåliga ursäkter för att låta förtryck, sexism, löneskillnader och annat gegg att fortgå. Jag är en ”vi-föds-som–ett-blankt-papper-anhängare”, och allt därefter tror jag är resultatet av social påverkan, normer, ointresse och lathet.

Ointresse och lathet är förmodligen de största bovarna i hela maktstrukturen och vardagslivet. Själv växte jag upp i en klassisk arbetarfamilj på landsorten med föräldrar och andra vuxna i min omgivning som alla hade kackiga åsikter om det mesta. Rasism, homofobi, sexism och allmänt idioti var rådande och jag har själv fått ta reda på mina sanningar. Jag har helt enkelt INTE varit ointresserad och lat.

Lättjans effekter visar sig i stort och i smått, överallt, hela tiden. Igår berättade en bekant att hans föräldrar nyligen firat silverbröllop, dvs, de har varit gifta i 25 år. Den manliga halvan av äktenskapet kände inför den stora dagen att han pliktskyldigt borde köpa en present till sin fru. Fair enough. Följaktligen knallar han iväg till den lokala smyckebutiken och köper ett par guldörhängen till frugan. Bröllopsdagen kommer och han överlämnar presentasken till sin livskamrat, som då eller aldrig tidigare haft hål i öronen.

Jag vet inte om jag tycker att händelsen bör sällas till kategorin "stort" eller "smått".

Heteropråm?

Denna sommar har jag och Ulf varit flitiga besökare på Anders & Artos Mälar paviljong. Trevligt, verkligen. Fast det har hänt någonting där. Pråmen, som tidigare i våras var befolkad av gamla Torgetstammisar och Clean-groupmänniskor, dvs bögar, har nu infekterats av ett annat klientel. För att citera gamle Åke, så har det nu börjat växa fast cancersvulster (heteron) på bänkarna runt näckrosborden. Allt för många 45-åriga Lottor och Gittan väninnor i fula pentningar har hittat dit. Och allt för många (den allra värsta sorten) nyförälskade heteropar som sitter på utsidan av glasrutorna och delar fleecefilt och tittar puckat ut över vattnet sippandes rosé. (Jag inser genast syftet med glasrutorna. Om det inte vore för dessa så hade jag förmodligen tippat bänkarna i plurret).

Hitta er egen jävla pråm! Det finns två till på Norrmälarstrand.

I gayguider och andra barguider kan man läsa vilka gayställen som finns att besöka i en viss stad. Ibland kan man också läsa vilka ställen som är ”Gay-vänliga”. Dvs ställen som inte är avsedda för bögar och flator, men om någon av oss skulle dyka upp så kan vi möjligen förvänta oss ett trevligt bemötande trots vår sexuella läggning. Schyrre!

Nu efterlyser jag att gayställen runt om i världen ska börja annonsera huruvida de är heterovänliga eller inte. För då vet jag vilka ställen jag inte behöver ödsla tid på att gå till.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Ett fartyg med 2000 amerikanska bögar kastar ankar i Stockholm. Berns står värd för stor fest där de gästande båtflyktingarna samt en skock förväntansfulla svenska gossar fyller det gamla danspalatset till bristningsgränsen. Jag och Ulf är två av de förväntansfulla. Eller, ja, vi var där i alla fall. Av någon outgrundlig anledning väljer Ulf att bli kompis med full svensk brud. (Lite som att välja körsbärslikör-pralinen när man har en full Aladdinask att plocka ur).


Kl 03.30 i Berzelii Park. Ulf och den fulla svenska bruden.

U: ”Vill du följa med oss hem på efterfest?”
FSB: ”Humm.. ni känns som såna som bort långt ute i förorten…”
U: ”Men det gör vi inte”
FSB: (Nu också kaxig): ”Nähä.. vart bor ni då, på Strandvägen 13 eller?
U: ”Nä, men på Strandvägen 19.”


Nåväl, det hela slutade i alla fall med att hon satt i vårt kök och svepte drajjor till klockan sju följande morgon. Båt-jänkare fick vi klara oss utan.

¿Que?

Igår kväll lyssnade jag på pod-versionen av Ulf Lundells sommarprat från P1 tidigare i sommar. Jag har just upptäckt dessa arkiv där man kan lyssna på gamla pratare från ett par år tillbaka i tiden. Fantastiskt underhållande när brist på annat att göra råder.

Så till det jag ville säga. Herr Lundell ägnade i stort sett hela sin programtid till att nostalgiskt orda om ”The Summer of Love”. Och missförstå mig inte nu. Jag är också nostalgisk och gillar att minnas
t ex. nittiotalet, som helt klart är min version av Lundells sextiotal. Men det högfärdiga misstag han begår är att glorifiera detta decennium, med sommaren -67 som focus, på ett oerhört nedlåtande sett. Han tycks tro att den sena tonårstid han upplevde då, är något som bara de som var med då kan förstå. Lite som klubben för inbördes beundran mellan åldringar födda sent fyrtiotal eller tidigt femtiotal. Kontentan av det han säger är att om man inte var ung när Joplin och Hendrix lirade så har man inte upplevt en ”riktig” tonår.

Tonåren är en mycket speciell tid att gå igenom oavsett om ”The Beatles” eller ”The Ark” ligger på topplistorna.

Hans navelskåderi påminner om alla dessa förfärliga machomonster som hävdar att deras lumpentid var det som gjorde dem till män, och har man inte lufsat runt i snön i skogen under en 9 månaders period så vet man inte var det innebär att vara en ”riktig man”. (Ställ er på alla fyra så ska jag visa ”riktig man”).

Tillbaka till han som trivs bäst i öppna landskap. Han tjatade även om sin hatkärlek till Stockholm, där han inte längre står ut med att bo för att folk använder gatorna som en catwalk vilket tydligen får honom att vilja kräkas. Minuterna innan har han brummat att han ”älskar New York, denna fantastiska stad”… Snälla, förklara varför ytlighet och utseendefixering inte är OK i din hemstad, men något ”fantastiskt” på andra sidan Atlanten? Eller är det så att det bara är tomma ord?
Ord, ord ord som inte betyder något. Åsikter för tyckandets skull.

Tönt.

Hjälp mig påskynda processen

Det pratas om klimatförändring och global uppvärmning. Det sias om tropisk värme och öknar som breder ut sig. Så varför fryser jag då? Varför ligger jag inte under palmerna på Långholmen och solbadar? Varför dricker jag inte paraplydrinkar på uteserveringarna kväll efter annan? Varför har jag inte picnics med egenodlade vindruvor och allemansrättsplockade hajkbananer? Varför sitter jag inne i min lägenhet och fryser för att fönstret är öppet den 19:e juli!?

Nu tänker jag tända alla lampor, sätta på ugnen utan att laga mat, låta tv, radio och dator stå i standby-läge bara för att slösa på lite el så sommaren kan bli varm någon gång.

Flytten

Paris-flytten närmar sig med läskig hastighet. Den 30:e juli åker vi ner och sajnar slutpapprena, betalar slutsumman och får.. slutnycklarna till lägenheten.

Den 1:a augusti återvänder vi till Stockholm igen för att prajda lite som något slags avslut. Ett avskedsparty innan festen fortsätter i Paris. De faktum att jag inte har några vänner där, att Ulf på grund av jobb kommer att tillbringa mycket tid i Stockholm i höst och att jag inte talar franska gör mig liten och rädd. Det känns ungefär som när jag flyttade hemifrån för första gången till en stad där jag inte kände någon eller något. Men det gick bra då och det ska det väl göra nu också.

Om det är någon som läser detta och har tips om en bra skola där man kan ta en intensivkurs i franska så tar jag gärna emot dessa.

Tillfredställelse i Berlin

Tillbaka i Stockholm igen efter Berlin-trippen. Det är ju en märklig stad det där. Fast trevlig. För mig är semester starkt förknippat med god mat och dryck. Ja, inte bara semestrar när jag tänker efter. Men i Berlin är det svårt att tillfredställa sina gastronomiska lustar då de kulinariska läckerheterna är svåra att snoka rätt på. Berlin är staden där man när man beställer en Ceasar Sallad får in några blöta, men dressingbefriade salladsblad (dock inte Romansallad) toppat med rödlök, gurka, tomat, svarta- och gröna oliver.

Till Oxys stora lycka (och mitt förtret) finns det dock ett stort utbud av biodynamiskt odlade mungbönor och soyamjölkproduktet som lätt pimpar den torra müslin till en.. läcker frukost??

Däremot finns det ett outtömligt utbud av venues där man kan tillfredställa andra typer av lustar. Barer med tillhörande Darkrooms ligger vägg i vägg längs med gatorna i Schöneberg. Butiker där gummimasker i form av grishuvuden finns i sortimentet är lika vanligt förekommande som 7/11-butiker på Götgatan här i Stockholm.

Man blir glad när man mitt på dagen ser en läderbög i full mundering stanna till på trottoaren och krama om en mötande dam i 80-års åldern. Kanske är hon hans mamma, faster, granne eller vän. Det spelar ingen roll. Men att se dessa två världar mötas i total fördomsfrihet är sådant som får mig att fortsätta hoppas på att Sverige kanske någon gång kan bli ett land drägligt att leva i.

Ein, zwei, drei - Semester!

De senaste dagarna har varit jobbmässigt hysteriska. Jag har befunnit mig framför datorn från tidig morgon fram till långt in på natten och jobbat oavbrutet i en vecka nu. Jag har inte ens lämnat lägenheten och knappt hunnit duscha på mornarna... så jag har suttit här halvsunkig endast i klädd kalsonger och t-shirt framför en tidningsformgivning som sakta tagit form. Men idag blir jag äntligen klar och kan leverera till tryckeriet. Och kanske ta en dusch.

Och imorgon åker jag och Oxy på bilsemester till Berlin! Ja ja, ich möchte!

Faberge ägg?

Jag har fått en guldklocka. Min bror har också fått en guldklocka.

Här om dagen så samlades hela min familj (tack och lov en sällsynt händelse) för att min brorson tillika gudson fyllde 2 år. Min far kom otippat till kalaset och passade även på att ge mig och min bror varsin present. Varsin guldklocka. När min far var 14 år började han att arbeta på hemortens kassako, Tofters Tryckeri AB. Idag 43 år senare så är han fortfarande anställd för att uträtta samma arbetsuppgifter, om än aningen moderniserade, som för över fyra decennier sedan. I slutet av 60-talet så joinade farsan dessutom gardet av jourhavande räddningstjänstvolontärer i Östervåla. En skara låtsasbrandmän vars personsökare piper om en katt klättrat upp i ett träd och inte egenhändigt kan ta sig ner igen, då rycker dessa män ut och bättrar på sin manlighet ytterligare. Dessa två arbetsmässiga åtagande har givetvis betalat sig. Han har ju fått inte en, men två GULDKLOCKOR för lång och trogen tjänst.

Pappa var noga med att poängtera att om jag inte kommer att använda klockan just nu så borde jag lägga den i ett bankfack. (Existerar ens bankfack längre??). Sosse-svenskarna har i decennier indoktrinerats att bli en skock icke tänkande individer. Bankfack? En klocka värd max ett par tusenlappar med gravyren ”Östervåla Räddningstjänst. Lars Åhlander. 2001” symboliserar för honom ett helt livsverk och tacksamheten från en arbetsgivare. Stoltheten och vördnaden inför uret är löjeväckande. Under hela min uppväxt så har min far varje månad spenderat mer pengar på travspel motsvarande klockans värde. För att inte tala om den förmögenhet han lade på sprit varje månad. Förvisso är inte jäst och socker särskilt dyrt, men i stora mängder blir det en del pengar.

Men klockan ska ligga i ett BANKFACK!

Den enda bank jag funderar på att gå till är pantbanken.

7-14-21

Då var det dags igen. Aftonbladet har satt igång ännu en fantastisk omröstning. Som bekant så utsågs ju här om dagen 7 nya underverk. Så det som i alla tider har varit ”Världens 7 underverk” är numera ”Världens 14 underverk”. Nu vill Aftonbladet komplettera denna lista med ytterligare 7 svenska underverk. Så håll i er världen, snart har vi ”Världens 21 underverk”.

Några av kandidaterna som Sverige bidrar med är:

Kirunagruvan
E4:an
Globen
Kalmar slott
Feskekörka
Trollhätte kanal
Kulturhuset i Ytterjärna
Habo kyrka

Spänningen är olidlig...
Jag skäms över att vara svensk.

Oups..

Det kan ta tid ibland mellan inläggen för att dragkampen mellan viljan att skriva något och att låta bli är väldigt jämn. Situationen jag & Ulf åker berg-och-dalbana, (berätta eller inte?). Visst gör jag saker som är värda att bloggas om, (men är de tillräckligt viktiga i just denna situation?). Ja vad fan. Livet efter krisen måste ju börja någonstans, så varför inte här.



Kukar & sex funkar ju alltid. Så jag bryter en veckas tystnad, med en förvisso gammal nyhet, men inte mindre kul för det. Är det möjligen ”Boten Anna” som snaskar på Basshunters kotte? Jag tycker att det är så vansinnigt kul när ”kändisars” tidigare liv gör sig gällande efter ett breakthrough. Fnular över vad för snaskigheter som skulle uppdagas om jag av någon anledning skulle bli en offentlig person. Marcus, hur var det nu... kastades bilderna och negativen efter den där gången kameran åkte fram?