När jag ringer ett utlandsnummer slår jag (som alla andra) 00 och lansprefixet, därefter måste jag ”sken-slå” nollan i efterkommande riktnummer som ju ska uteslutas. Jag för alltså fingret till telefonens 0:a och touchar den lite lätt utan att trycka till. Det får mig att känna mig lite korkad.
Jag är omåttligt pedantisk och litar endast på att saker gjorts rätt om jag själv utfört dem. Det är ingen sympatisk egenskap… jag vet.
Jag tycker att det är godast att röka när jag är nyduschad.
Jag har två fobiliknande rädslor. Den ena är fånig skräck för spindlar den andra är ångesten att tala inför en stor grupp människor. Annars är det inte mycket som skrämmer mig. Möjligen mörkret somliga kvällar då jag känner mig ensam.
Om folk ber mig om en cigg på gatan, vilket händer ideligen här i Paris, så bjussar jag rått och selektivt endast de killar som jag tycker är snygga.
Jag är inte dyslektiker, men har vissa stavningssvårigheter och skriver mina blogginlägg i Word innan jag publicerar dem för att försäkra mig om att inget blir felstavat. (se även punkt 2 ovan).
Jag har inte klippt mig hos en frisör på 10 år.
Jag har aldrig besökt en psykolog eller terapeut men tror att de flesta egentligen skulle behöva det. Inklusive jag själv förstås.
Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt att onanera och ser det som något nödvändigt som måste göras då och då när Ulf (eller någon annan) inte finns till hands.
Jag har lika många komplex nu som när jag var tonåring. Typ samma dessutom.
Jag gillar verkligen att laga mat, men tycker att det är fasansfullt trist att äta ensam. Vilket resulterar i att jag äter pannkaka minst fyra gånger i veckan nu när Ulf spenderar mycket tid i Stockholm. Snabbt, gott och enkelt.
Jag biter på naglarna, men gör det snyggt så det ser ut som om de vore nagelklipparklippta.
Jag kom på ytterligare en fobi.. Fönsterkuvert.. Jag kan lämna förmodad viktig post oöppnad i veckor för att jag har en komplicerad relation till dess jobbiga innehåll.
Jag är inte hårig på ryggen, men har några envetna och fult felväxande strån på axlarna som jag brukar rycka eller raka bort.
Man får gärna posta kommentarer i form av egna bekännelser.
onsdag 12 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äntligen är du tillbaka med inlägg! =)
Du vet redan alla mina hemligheter, jag kan ju inte hålla käften en sekund när det händer mig nåt skit. ;-)
kramar!
Yes, back in the game again! :)
Jag älskar att du är så öppenhjärtlig av dig!
Puss, ses snart!
Skicka en kommentar