Det har på många vis varit en höst i motvind. Jag tänker inte tråka er så mycket om det nu, men frekventa läsare har ett litet hum om vad jag syftar på. En av de jobbiga sakerna har varit att efter nästan fem år som sambo med Ulf plötsligt bli särbos. Han har varit i Paris nästan varje helg men under veckorna har jag varit gräsänkling. Med ett smörgåsbord av ursexiga fransoser att frossa bland kan tyckas det vore en drömsituation, men faktum är att det varit otroligt påfrestande.
Ulf har just kommit tillbaka till Stockholm efter en tids arbete i Abu Dhabi och kunde inte komma till Paris och julfirandet förrän den 22:a december så jag beslutade mig för att ta en sväng om Stockholm istället. Jag landade i morse i ett vitfrostigt Skavsta och måste erkänna att det kändes hur mysigt som helst. Och istället för att behöva plågas med bussfärd till stan så överraskningsmötte Ulf mig med bil på flygplatsen vilket fick mitt något ansträngda och självömkande sinne att brista och tårar trillade. Som i en fin liten film om jag får säga det själv.
Jag dumpade Ulf i Tumba där han ska jobba i ett par timmar och fortsatte mot vårt gamla hem som numera klassificeras som ett kontor… När jag låste upp dörren på Strandvägen möttes jag av Ulfs nyanställda och ursöta lilla Aussie-bum som med ett leende säger: ”G'day mate. Good to see you again Paaar”. Så gulligt så jag nästan började böla igen.
Jag är just nu helt varm i kroppen av vetskapen att jag kommer att få träffa Ulf varje dag ända till den 3:e januari. Jaha, nu kommer tårarna igen…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar