Dubai är ett märkligt ställe kan jag konstatera. Det är stort och utsträckt och helt omöjligt att ta sig från punkt A till punkt B utan att åka taxi vilket tack och lov är hyfsat billigt. Lyxen, överflödet och det syntetiska är med en skräckblandad förtjusning synnerligen påtagligt och i kombination med det potpurri av härvarande nationaliteter och livsåskådningar exploderar staden i en kitsch som sträcker sig från burkor och palestinasjalar till Louis Vuitton, rött guld och bling-bling.
Men jag gillar det. Det är vad det är. Och märkligt nog passerar motsägelsen i diktaturstyre och fundamentalism kontra metropolitlyx och extravagans förvånansvärt omärkt förbi.
Smått alkoholiserade som vi västerlänningar är kliar behovet av ett glas vin till middagen eller en drink därefter lika retfullt som sommarens första myggbett. Den sprittörstande tarmen lämnar inget annat alternativ än att styra kosan till någon av de gigantiska, artificiella ”hotellkomplex-städer” som erbjuder restauranger, barer och klubbar inom Disney World-artat uppbyggda kulissmiljöer vars arkitektur inspirerats av gamla Ali Baba-palats och svunna orientepoker. Gated communities-städerna är som det mesta här extremt påkostade och lyxiga men som på så många andra ställen i världen smutsas de ned av massa britter och annat smaklöst patrask. Park Hyatt anläggningarna kan man dock alltid lita på vart man än kommer. I love Hyatt!
Underbara terrassbaren på Park Hyatt
Sovande Ulf vid hotellpoolen
Takmarkering i hotellrummet så att vi ska veta vart Mekka ligger...
2 kommentarer:
snygga tats ... är dom på riktigt?
Ja visst är den snygg! Och alldeles på riktigt. Ska hälsa Ulf det.. han kommer att bli glad. :-)
Skicka en kommentar