Jag har blivit av med min oskuld och syftar på att jag för första gången har besökt en franskspråkig teaterföreställning. Fassbinders ”Anarchie en Baviere” som sattes upp i en gammal filmstudio av en liten teatergrupp i vilken en ny bekant, Tamara (bilden), ingår. När ett sinne, hörseln, i detta fall språkförståelsen, blir lidande skärps de andra receptorerna och på helspänn registrerar de minsta rörelse för att ta in, förstå ett sammanhang och tolka. Resultatet blir att de traditionellt (av mig hatade) överdrivna gesterna, de allt för raka ryggarna, de förställda rösterna och stirrande blickarna blir allt mer överdrivna, raka, förställda och stirrande.
Jag tror egentligen att föreställningen kunde ha varit helt lysande om jag hade förstått texten, men nu såg jag bara en teaterpastisch, skådisonani och kitsch. Traditionsbundet svenskt sa jag förståss efteråt att jag gillade pjäsen trots att jag knappt förstod vart tionde ord.
Men kostym och scenografi var riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar