Dom säger tid är pengar, jag säger tid är smärta. Dom säger tiden läker alla sår, jag säger tiden är sår.

Man kan inte fly från smärta. Den finns där hela tiden som en gnagande jävla bäver. Det går inte att säga; ”Stop ett tag, jag behöver en paus... Kan jag återuppta plågan om typ en timme kanske?” Den enda pausen är sömnen när man väl lyckas somna. Sova är skönt.

För att få dagen att gå snabbare och sträckan till den stund man får krypa ner i sängen att bli kortare finns många knep. Om jag till exempel sitter hemma vid köksbordet och försöker jobba och känner ett röksug och samtidigt ett behov av att gå och pissa. Då kan man dela upp behoven i två etapper. Först gå ut och röka för att sedan återgå till arbetet i ytterligare några minuter innan jag går och pissar. På så sätt måste jag återgå till min dator, komma in i arbetet igen, och resa mig två gånger istället för en gång vilket vore fallet om jag hade förenat rök- och pisspausen.

Ett annat sätt är att göra lite kaffe åt gången istället för mycket så att jag måste diska ur espressokannan efter varje bryggning. Man slår ihjäl flera minuter på det viset! Ett tredje är att byta cd-skiva i stereon ofta. Att bläddra i skivsamlingen och ejecta flera gånger kan äta mycket tid ska ni veta.

Med risk för att bli klassad som dåraktig.. Men att medvetet glömma att köpa mjölk när man går och handlar för att "upptäcka" tabben när man kommer hem och då tvingas gå tillbaka till butiken. Den är effektiv!