Åsiktstorpeden uppmanar mig att svara på frågorna; ” vad du lyckats med, vad du misslyckats med och vad du låtsas”.
Genast får jag anställningsintervju-klumpen i magen. De så av mig hatade, och lika klassiska frågorna; ”nämn bra respektive dåliga egenskaper hos dig själv” brukar jag sömnlösa nätter försöka hitta svaren på. Det är svårt. Vad är sanning, vad är diskret modifierad verklighet, vad är snitsigt formulerad lögn, vad är upprapade klyschor, vad är egentligen mina bra respektive dåliga egenskaper? (Som ju iofs inte var frågan, men likheterna finns).
Men ok. Vad har jag lyckats med? Jag har lyckats med att bryta ett familjemönster. Jag har inte stannat på uppväxtorten, jag har inte valt den enkla vägen, jag har gud förbjude trotsat Jante och inte nöjt mig. Jag har i viss bemärkelse gjort en så kallad klassresa. Det är jag glad för och ser som ett lyckande.
Nederlaget då. Vad har jag misslyckats med? Min spontana reaktion är att svara; att jag misslyckats hålla parrelationen med Ulf som jag ju i skrivande stund separerar ifrån. Men det är inget misslyckande. Tragisk, sorgligt, för jävligt på alla sätt, men inget misslyckande. Däremot har jag många gånger misslyckats med att vara ärlig mot mig själv. När förnuft och känsla inte cynkar väljer jag oftast att gå förnuftets och teorins väg vilket gör att jag blåser mig själv på vad jag egentligen vill. Att kompromissa bort sig själv; ett stort misslyckande.
Och vad låtsas jag? Allt för ofta att det finns mer pengar på kontot än vad det egentligen gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan du inte flytta det faktum att ditt förhållande funkat i massor med år till plussidan?
Kan du inte lägga till att du lyckats etablera dig i en ganska tuff bransch?
Lillprinsen:
Hum.. Jo, Jag antar att jag har låtit lite negativ i de senaste inläggen.. Men det är liksom sån jag är just nu.
Jag gillar't. Och jag tycker inte heller att uppbrottet är ett misslyckande. Ett förhållande som ena eller bägge parterna inte vill stanna i är inte ett bra förhållande, och då är det nog mer misslyckande att stanna i det.
Det där med pengarna låtsas jag också. Hela tiden!
Skicka en kommentar