I Stockholm har jag aldrig känt rädsla eller oro för bränder. I hemmet alltså. Inte ens när jag bodde i Gamla Stan och dess trånga gränder ängslades jag över vad en brand skulle kunna innebära. Men av någon anledning så har jag, kanske inte oroat mig, men ändå tänkt brandtankar ett par gånger här i Paris. Varför vet jag inte. Som ett omen besannades mina tankar och här om natten brann restaurangen på bottenplan i vårt hus upp/ner. Riktigt obehagligt.
En trygghet är dock att vi bor i samma kvarter där en brandstation huserar med ett kompani av crew-cuttade, sexosande hunkar till brandsoldater som givetvis skulle komma till min undsättning om något skulle hända igen. Det ryktas dessutom att vissa av dessa gossar knäcker extra under utryckningsbefriade nätter då fjollorna i Marais blir sugna på lite brandsoldatsnopp... Huruvida det är sant eller inte kan jag inte uttala mig om, men det är frestande att agera låtsaskund för att få veta sanningshalten i ryktet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar