Att livets höjdpunkter uppblandas med svackor och dagar av mer eller mindre likgiltighet, låt oss kalla dessa för neutrala dagar, det är jag helt med på. Jag är också med på att svackorna, hur djupa de än blir, någon gång når botten och därefter tar riktning mot en flack eller brant kurva uppåt igen. Fast med all den förnumstiga vetskapen i baggaget så tvivlar jag på att det någonsin igen kommer någon uppåtkurva. Jag har kraschat mot den djupaste av bottnar och står nu ensam efter drygt fem och ett halvt år av tvåsamhet.
Ilska, bitterhet, sorg, kraftlöshet, ensamhet och känslor av att ha blivit sviken väger så tungt att positiva tankar och händelser inte förmår penetrera den pansartjocka svarta skorpan som lagt sig som ett lock över min tillvaro.
Allt det som jag trodde på, allt det som varit fantastiskt, alla planer, visioner, framtiden är som söndersmulad, vanhedrad, trampad och bajsad på. Jag förmår mig inte ens se tillbaka på det vackra och uppskatta det som varit de bästa åren i mitt liv, utan känner mig bara sviken av livet.
De idiotsäkra känslomässiga investeringarna förräntade sig inte. Bubblan sprack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Du är inte ensam Pärlan! Jag hjälper till med vad som helst, you name it! Kramar!
Vad fint skrivet, även om det handlar om något så bottenlöst och tråkigt. Jag tänker på dig! Ta hand om dig och gör snälla saker som man blir varm och lugn av.
http://www.evanne.net/
Tack Åse, och tack Mió. Tusen tack.
Kram
Vad fruktansvärt sorgligt att läsa, Pär. Det enda jag kan säga var att för ungefär exakt ett år sedan, 24 april, klockan 18 sprack min bubbla som hållit i fem och ett halvt år och jag trodde aldrig att jag skulle kunna uppleva andra känslor än sorg igen. Men någonstans under året visade sig den gamla devisen "what doesn't kill you makes you stronger". Nu skrattar jag igen.
Hm. Alltid jobbigt. Här kommer en liten lista som kan vara bra. Iaf har varit för mig:
1) Tillåta sig att må piss. Utan dåligt samvete. No retreat, so surrender.
2) Inte pusha sig själv för att se nåt ljus i nån jävla tunnel.
3) Inte ta ut sig på cheapiga gossar. Det gör ofta saker värre.
Fas 2 brukar då komma rätt automatiskt.
Live long & prosper.
KLEM.
Rebecka:
Det verkar gå troll i det där med "fem och ett halvt år".. Kanske är det där gränsen går och man någonstans måsta fatta ett beslut huruvida det är dags att liksom rota sig ordentligt med vuxenpoäng och sånt. Vissa ballar ur och andra inte.. Själv, inte.
Hursom så längtar jag efter den dagen då jag skrattar igen. Kram
Masn:
Tack för din lista. Jag ska göra så gott jag kan för att följa den. Punkt ett kan jag redan sätta "check" på.
Stor kram på dig också!
NEEEJ man vänder sig bort i två minuter o så har en trofast relation ... etablerad som jag trodde ... bara ... poff spruckit ... JA jag erkänenr ajg är en relationskramare ... jag spinner som en katt med motor i magen varje gång jag ser en hbtrelation som håller ...
håller på att skriva en text just nu som ehtr ... "du måste misslyckas ibland" men den är alldels för klämkäck att läsa just nu ...
Den kommer när du vill ha den ...
Till den ... sörj o beklaga ... riv dina kläder o spela bach på hgö volym
Lillprinsen:
Har inte så mycket Bach i mina samlingar... Funkar det lika bra med Hole tror du? Kläder har jag massor.. Lager från en hel jävla butik faktiskt.
Det här blir jag väldigt ledsen av att läsa, men det är ju inget emot vad du är såklart. Jag vill ändå säga det att jag tänker på dig och att du är välkommen till Huddinge när du vill. Ibland när Ingrid blir ledsen brukar hon samtidigt som hon gråter klappa sig på kinderna och säga GLAD! GLAD! Kanske kan det hjälpa. Kramar härifrån.
Caroline:
Tack vännen!
Troligen kommer Stockholm att bli min hemstad igen inom kort.. Har inte riktigt haft kapacitet att fundera över sånt än.. Men hur som så kommer jag definitivt över till er en sväng när jag är i Stockholm nästa gång.
Kram!
Du är så välkommen till oss!
Skicka en kommentar