En känsla av en feeling

Att logga in på Facebook och upptäcka att man blivit bortklickad under ”In a relationship with” och se ett krackelerat hjärta lysa emot dig i feedsen gör ungefär lika ont som att bli nermald i en köttkvarn och därefter grillad över öppen eld till en human-burger med extra allt.

Inte för att jag blivit tillagad på detta vis någon gång men jag har jävligt bra fantasi och inlevelseförmåga.

UPPDATERING:
Jag var alltså medveten om att relationen var bruten redan innan.. Så detta kom inte som en nyhet iom inloggningen. Men brännas kan det göra ändå vill jag lova.

In The End

Att livets höjdpunkter uppblandas med svackor och dagar av mer eller mindre likgiltighet, låt oss kalla dessa för neutrala dagar, det är jag helt med på. Jag är också med på att svackorna, hur djupa de än blir, någon gång når botten och därefter tar riktning mot en flack eller brant kurva uppåt igen. Fast med all den förnumstiga vetskapen i baggaget så tvivlar jag på att det någonsin igen kommer någon uppåtkurva. Jag har kraschat mot den djupaste av bottnar och står nu ensam efter drygt fem och ett halvt år av tvåsamhet.

Ilska, bitterhet, sorg, kraftlöshet, ensamhet och känslor av att ha blivit sviken väger så tungt att positiva tankar och händelser inte förmår penetrera den pansartjocka svarta skorpan som lagt sig som ett lock över min tillvaro.

Allt det som jag trodde på, allt det som varit fantastiskt, alla planer, visioner, framtiden är som söndersmulad, vanhedrad, trampad och bajsad på. Jag förmår mig inte ens se tillbaka på det vackra och uppskatta det som varit de bästa åren i mitt liv, utan känner mig bara sviken av livet.

De idiotsäkra känslomässiga investeringarna förräntade sig inte. Bubblan sprack.

Informer

Jag vet inte… men jag lämnade jävla Sverige för det jävla vädret.. och jag vill inte låta bitter, men den jävla sjunde jävla april så snöar det stora jävla Astrid Lindgren jävla nostalgi-snöbollar i den här jävla stan. Är det jävla rätt/normalt? Dessutom är jag jävligt full. För övrigt så haglade det mitt på jävla dán också.

R.I.P

Jag har just tänt ett litet ljus för dig här i Paris Mona.

Wet T-shirt contest?

I Dubai finns mängder av skyltar som man som västerlänning finner lustiga och ibland till och med obegripliga. Som denna. På ett hotell vid poolens offentliga omklädningsrum med duschar… Jag vet inte riktigt hur de hade tänkt sig.

Alfred Nobel – Networks of Innovation

I söndags invigdes Ulfs fina utställning i Dubai. Eller, ja, kanske inte Ulfs utställning… men nästan. Det var Nobelmuseets nya vandringsutställning om Affe Nobel, till vilken Ulf har skapat ljuset, som invigdes. Svart kostym i 40 graders värme är inte roligt att bära, men man fick ju anstränga sig lite med tanke på den celebra närvaron av Vickan, Sheikh Al Nahayan av Abu Dhabi och Samsungs VD, H K Yang. Och Tarran förstås.










Tårta


Tarras