Za zdaróvja & Santé!

Dricker lite vin och sköljer liksom ner helgen så här på söndagskvällen. Har också packat väskan då jag åker till Moskva imorgon på lite jobbgrejjer för att därefter röra mig mot Paris och en veckas semester i den nya lägenheten. Fick i går besked om att lyan också bebos av möss. Underbara Paris!

Sen så tänkte jag på det här med Batman- och Spindelmannendräkter för barn.. Med insydda skumgummivadderingar som ger illusionen av att de små gossarna (som det ju oftast är som bär dessa) har six-pack och rejäla bröstmuskler. Hur kan detta passera? Även om vi lever i en värld med skev människosyn i allmänhet och skev kvinnosyn i synnerhet, så skulle det väl aldrig vara möjligt att sälja prinsessklänningar på samma leksaksavdelningar med inlägg för tittsen? Eller?

By the way

Jag har en ny lägenhet i Paris.. Lite som en sommarstuga kan man säga.

Monopol

Ikväll har jag varit i Jenn's nya lya & spelat det härliga kapitalistspelet, Monopol, med lillasyster Lynn (Jenn's alltså) & Don. Som extra spänningskrydda så satsades bonusprylar i en pott som den spelare som hamnade på "Fri parkering" kammade hem. Strax efter att denna bild togs så var Jenn ny ägare till ett par Pringles, en pennvässare, en Riesen-kola, två pantburkar, en securitas-kondom, en Oriflame-mascara (oanvänd), en läppenna (också den från Oriflame & oanvänd), Dons passerkort till jobbet, Hornsgatan och 2000 i låtsaspengar.

Jag vet inte riktigt.. hur gick tankegångarna?

Nyanställningar på SR?

Sveriges Radios programledarprofiler tycks hamna i klammer med rättvisan på löpande band.. Fast var det egentligen någon som lyssnade på usel Reagge på "P3 Rytm"? Jag menar, kanske inte så många som kommer att sakna..

Tänk om jag hade nappat på hans uppraggningsförsök den där gången på Regnbågsrummet för åtta år sedan.. Då kanske det varit jag som hittats blodig i trapphuset..

Qruiser

QXs chatt-community Cruiser kan ju vara ett trevligt tidsfördriv eller praktiskt verktyg till att finna nya kompisar eller partners för diverse behov och ändamål. En av mina bästa vänner träffade jag där, så också Ulf som jag sedemera spenderade fem och ett halvt år i en parrelation med.

Gott så, men man bör vara vaksam. Där finns personer som borde gå avancerade kurser i social allmänbildning alternativt skjutas. Till exempel individer som använder sig av ”gulliga felstavningar”, så som ”Kramiz”, ”Pöss” eller ”Sötiz”. Dessa avarter skulle för min del lika gärna kunna elimineras från jordens yta utan att några större känslor av förlust eller sorg skulle plåga mig och mitt samvete. We don’t need you people. Ännu värre är dock skaran som med det målande adjektivet beskriver sig själva som ”busiga”. Vad i helvete menar ni?? Ett barn eller möjligtvis en hund kan vara ”busig”, och detta är då synonymt med ”jobbig”. En vuxen man är, kan och bör inte vara busig!

Sen så har vi bild-dyslektikerna. Nämligen de som inte riktigt vet vilka typer av bilder man ska visa upp i sitt fotoalbum för att bäst sälja sig själv. (För till syven och sist så är det ju faktiskt sälj det handlar om). Ansiktsbilder har jag inte mycket att säga om. Det borde vara en självklarhet att ha åtminstone en sådan, även om långt ifrån alla har insett detta. Kukbilder. Fine vill du sälja dig själv genom din balle, go ahead. Men. Jag vill inte se bilder på dig när du en sockerbit hög i ofokus är plåtad på 37 meters avstånd för att fotografen tyckte att det var viktigare att få med en pyramid, ett eiffeltorn eller en frihetsgudinna i bakgrunden. Jag skiter i vart du har och inte har varit. Det känns lite väl 80-tal att vilja skryta med vart man har rest... idag reser alla överallt och hela tiden, vilket är en självklarhet och inte särskilt imponerande eller exotiskt. Och oskarpa resemotiv där avsändaren inte ens finns med i bild är det största av mysterium. VARFÖR?

Erotiska bilder där modellen är annan en avsändaren, ditt fula husdjur eller mosters gamla fallfärdiga sommarstuga klarar jag mig också fin-fint utan..

Fast vid närmare eftertanke är jag ganska glad att personer redan på nätstadiet är tydliga med vilka retards de är så att jag slipper slösa tid på dejter hit och dit med sådana för att efter ett tag upptäcka förloraren bakom det antagligen fåniga nicket.

Illustrerande bevismaterial direkt från Qruiser:

En helt vanlig tisdag

Jag sover i köket, har på grund av ondsint pensel skinnflådda fingrar och är hög av lackfärgsångor. Annars är det bra.

Under arbetstid de senaste två dagarna har jag stått nere i en källare på en produktplåtning och stylat ansiktskrämer. När man ska plåta skönhetsprodukter och få det snyggt så tar man kräm från en och en halv burk och öser över det i en.. Därefter smeker man upp en snygg topp på krämen så att den ser härligt smörj-aptitlig ut. När det kommer till kategorin; ”tuber-med-gel”, så får man injicera (med spruta och kanyl) mer tubinnehålla från annan tub till den som ska plåtas för att den ska se riktigt full och läcker ut. Fräckt så det förslår men jag står helt utan dåligt samvete. Så det så.

Jag har kommit på att jag ligger alldeles för lite. Måste göra någonting åt det.

,,, harkel

Eller, hej,, eller förlåt eller vad fan man bör säga efter ett sådant här extremlångt blogguppehåll. Vid otaliga tillfällen på sista tiden har jag påbörjat ”det-första-inlägget-efter-pausen”.. där jag försökt sammanfatta och återberätta vad som hänt sen sist. Men det kommer inget sådant inlägg. Fragment och detaljer från de gångna månaderna kommer säkert att dyka upp här och var och då och då. Men jag fortsätter helt enkelt som om ingenting hade hänt. ☺

Ommålning och renovering av min nya lägenhet har äntligen påbörjats. Nyss blev jag klar med väggarna i vardagsrummet och imorgon efter jobbet ger jag mig på att måla golvet i samma rum. Matta vita väggar och högblanka svarta trägolv ska det bli i hela lägenheten. Så det så.

För övrigt har jag insett att jag inte har några kompisar att gå på bögklubb med. Bland mina lätträknade fikus-polare så bor en i London, en annan vägrar kompromisslöst att gå ut (ja, du vet vem du är), och sen tror jag att det mest återstår väninnor som inte gärna frivilligt ställer upp på att gå på homoklubb. Så, om det är någon som känner att han vill förbarma sig över arma lilla mig och göra mig sällskap så vore ingen gladare än jag. Man känner sig så fånig när man går ut själv.. (Läs; "jag").

Panic attack, panic attack!

Flyttkartongerna och jag är slut.. Men imorgon lämnar jag äntligen kalla, snobbiga, livlösa och tråkiga Strandvägen för flytt till Söder och Gotlandsgatan. Vet inte när jag blir uppkopplad igen.. Men jag är snart tillbaka!
Nu måste jag packa vidare..

... och så var det det där med klisterlapparna igen..

Som extra krydda till mitt "glasetikett-inlägg" förra veckan kan jag berätta att jag ett par dagar efter inläggets publicering hamnade på inte mindre än två etikett-tillställningar på en och samma dag.
Först ett 3-års kalas där tårta serverades på assietter med diskvattenuppluckrade Höganäsetiketter, och senare på kvällen en inflyttningsfest där rosé bjöds på i klistermärkesbeprydda IIttalaglas.

Vem tar vem?

I dagens SvD, under ”Synpunkt”, skriver en Anton Klepke en insändare med rubriken ”Apotekets sexleksaker inget för män”. Han skriver:

”Jag har med stort intresse följt debatten om att Apoteket numera erbjuder försäljning av sexleksaker. Jag ser till min stora besvikelse att männens sexualitet än en gång fått nobben av samhället. Kvinnor som lever ut sin sexualitet ses ofta som frigjorda, starka och självständiga. Män som gör det samma blir lätt perverterade mansgrisar. Det stör mig något fruktansvärt att Apoteket följer och spär på den synen, genom att enbart erbjuda kvinnor sexleksaker. Jag hade väntat mig bättre från ett seriöst företag som Apoteket.”

Klepkes formuleringar, ordval och argument kan vid första anblick tyckas löjeväckande då exakt samma fraseringar brukar användas i en kontext där motsatt genus oftast åsyftas. Men killen har ju en poäng. Dock tror jag inte att mäns sexualitet är särskilt förtryckt, snarare att bögars penetrerande akt är det.

Den heterosexuelle mannen (generalisering) skulle hellre hugga av sig sitt högra ben än att föra upp en kuk-formad plastbit i röven trots att det är just där som hans motsvarighet till kvinnans G-punkt sitter. Procenten heterosexuella grabbar som låter sig sättas på av sin strap-on-utrustade flickvän är nog snarare promille, och de killar som i sin ensamhet leker med sin röv är möjligen något fler men fortfarande en sällsynt art. Varför är det då så? Är rädslan att utsätta sig för risken att njuta av analstimulansen så stark för att det eventuellt skulle resultera i tankegångar om sviktande sexuella preferenser eller finns det inte ens i grabbens världsbild att experimentera ensam eller med en partner? Jag sitter inte inne med svaret men kanske kommer Apotekets dildokollektion år 2020 innefatta killnischade leksaker på grund av att bögens rang då förhoppningsvis har stärkts något.

Jobba jobba..

Nu ska jag iväg till min första arbetsdag på det nya jobbet.. Efter en låååång natt. Jag hjälpte hon med de stora tittsen att flytta igår.. var helt slut när jag kom hem och somnade vid 21.. Vaknade, pigg och nervös, klockan 01.. Låg vaken i FEM timmar och tittade i taket för att åter somna av utmattning klockan 06. Upp vid 08. Toppen.

"Hey Mr DJ, put the record on..."

Vad hände med; "Jag gillar bara håriga och aktiva killar..."?

Tjo-la-hopp Tjo-la-hej

Efter en gårdag svart och tungseg likt tjära, som jag tillslut lyckades genomlida med hjälp av pepp-talk från fantastiska Jen och hennes psykofarmaka-lager, kom idag en vändning. Tvära kast i dessa tider vill jag lova. Jag fick besked om att AD-tjänsten på Oriflame är min!
Nu ska jag ut och fira!

Det finns många sätt att fira midsommar på. Såhär gjorde vi.

Knäckemacka med kavjar och smågodis. (Bättre än Banan-kavjar).


Armkrobatik.


Jag kissar i sjön.


Tuttshot 1.


Tuttshot 2.

Ribbingen i mig säger;

Iittala-glas i all ära. Jag tycker mycket om dem och har själv ett gäng. Men. (There is always a ”but”). Det finns ett iittala-glas-kund-klientel som jag retar mig så in i bänken mycket på. Nämligen de som BEHÅLLER DEN RÖDA ETIKETTEN PÅ GLASET!!!

Kamma till er och ta bort klistermärket säger jag.

Förtydligande

Jag tror att jag måste återkomma till de två senaste inläggen på min blogg.. Det om det "lilla lilla bög-sthlm" och det om mannen som sa; ”Jag vet allt om dig. Du behövs inte längre. Gå och dränk dig”. Jo. Såhär. Under det senaste dygnet har jag stött på inte mindre än TRE av mitt ex’s gamla, nyss avslutade och nyss påbörjade ”erövringar”. Och en utav dem har jag på olika ställen fejsat inte mindre än tre gånger på dessa 24 timmar. Och när ovannämnda händelser kryddas med mannens på gatan; ”Jag vet allt om dig. Du behövs inte längre. Gå och dränk dig”, ja, då undrar man vem fan det är som i förväg skrivit manuset till ens liv.

En uppmaning att ta i beaktning

Efter den absurdaste av eftermiddagar på stan möter jag på vägen hem en man på gatan som spänner ögonen i mig och säger hotfullt:
”Jag vet allt om dig. Du behövs inte längre. Gå och dränk dig”.

Stekt kalv

I den lilla lilla värld som kallas – Stockholms gayscen – sker saker och möten som borde klassas som osannolika sammanträffanden och Paul Auster-artade slumper. Men vid närmare eftertanke så är händelserna kanske inte så konstiga. Linjerna på knull-kartan löper kors och tvärs och alla är varandras buksvågrar. Som nybliven singel tar jag mina stapplande första steg på grönbetet. Men gräset är inte grönt. Det är torrt, gult och sönderbränt. Jag vill in i ladugården igen. Vill inte konfronteras med ”slumpen”. Vill inte äta gräset. Det är inget gott.

Hur svårt ska det vá?

Sitter på bussen och in stormar, som det ju alltid gör, en flock dagisbarn i åldern 5-6 år. Flickebarnen i gruppen sätter sig i en klunga och stämmer upp i allsång. Linda Bengtzings ”Hur svårt ska det vá?” väljer man att sjunga. Dagisfröknarna skrockar stolt med sina gula-Blend förpestade luftrör medan 5-åringarna kräker ur sig textrader som;

”Jag kan va din och stanna hela natten,
Jag kan va farlig, kan ta de varligt om du vill”,

”Jag kan va under, jag kan va över”,

”Jag kan va din, va värsta hjärtattacken
Klappa din katt, jag kan göra allt och lite till
(Här e jag) Se mig, hör mig, rör mig
Hur svårt kan de vá?”

… töserna skriker lockrop efter stans alla pedofiler, fröknarna är stolta och jag lägger en spya inombords.

Sill-y

Midsommarfirandet i Norsesund (i Götlaborgs utkanter) med gamla (as in; I’ve known them for a long time.., typ) vänner inleddes i går kväll med västkustsktsktskskta räkor. Ace, the primadonna, hade med sig gummihandskar för att undvika fiskmarinering av sina manikyrerade fingrar och naglar. Dekoltaget är minst lika imponerande i realiteten.

I dag har det badats, lagts i brygga, skövlats lövskog etc. Nu är det dags för sillalunch.

Skål.

Beskedens vecka är här.

Idag kom det glädjande beskedet om hyresvärdarnas godkännande för lägenhetsbyte. Den 11 juli flyttar jag till 77 fluffiga kvadrat på Gotlandsgatan 56. Jag säger som Take That en gång i tiden så förvirrande sjöng ”Babe, I’m back again, where have you been? …”

Med ”babe” åsyftas i mitt fall ”Söder”, och pojkbandets textrad ter sig från och med idag inte längre lika förvirrande.

... Nu inväntas nästa dom...

Status quo

Lider fortfarande av ”den-stora-skrivar-förlamningen”… Att fälla ut landningsstället och parera vindpustarna tar tid.

Just nu knatar jag mest omkring och inväntar diverse besked från höger och vänster. Besked om jobb efter tiotusen intervjuer på ett och samma ställe, besked från övervägande hyresvärdar och ett lönebesked vore ju inte helt fel heller då jag börjar bli lite trött på kost bestående av sill och potatis.

Jag befinner mig i en paus-twilight-zone där jag bara väntar på att kunna fortsätta med mitt liv. Eller påbörja skapandet av ett nytt snarare. Och Mats, förlåt, jag har inte glömt bort din uppmaning som kom för någon vecka sedan... Svar kommer så småningom.

"Stjärna", I don't know..

Jag måste erkänna att jag tycker att SVTs ”Stjärnorna på slottet” är alldeles utmärkt underhållning. Namnen för årets upplaga har just presenteras och bland dessa finns Christina Schollin, Jonas Gardell, Kjerstin Dellert, Staffan Scheja och Janne ”Loffe” Carlsson… Ursäkta?

Janne-fucking-jävla-Loffe-Carlsson? Vad har han där att göra? Var finns stjärnglansen hos denne farsfjant? Var finns divapoängen hos denne Götakanal-tönt. Någon så folklig och obehaglig person som ”Loffe” (Usch, bara namnet ger mig creaps), har inte skådats sen Snoddas dagar.

Räkmacka förbi vårdkön!

Det kom ett fax hem till mig i morse, attesterat till en Abdul Halim, där han hälsas välkommen till Dr Ekman på KS Urologmottagning den 16 juni klockan 14.00. Eftersom det inte finns och aldrig har funnits någon Abdul Halim hemma hos mig, så kan ju någon som läser detta och som behöver få snasen undersökt passa på att sno åt sig Abduls tid hos farbror doktorn eftersom Abdul själv inte emottagit detta fax.

Sökord

Tänkte bara testa vad som händer med besökarstatistiken om man gör såhär:
Huge dick, Pussy, Big cock, Cum, Tits, Hard, Wanking, Nude, Fuck, Horny, Paris Hilton, Erection, Kuk, Butt, Shoot, Sperm, Penis, Twink, Kinky, Suck, Blow, Stud, Knulla, Black, Stallion, Hardcore, Sprut, Gay, Jerking, Spunk, Orgasm, Britney Spears, Masturbation, Sprut, Hardon, Wet, Load, Piss, Boner, Fucking, Teen, Sex, Cumshot, Big, Girl, Asian, Boy, Strap, Jocks, Balle, Hole, Bulge, Golden Shower, Tiger Woods, Jack-Off.

Väskan, den nya fittan.

Som konst; JA! I modereportage; Javisst! Som väskdesign; Nja..
Som reklam för tantblaskan Tara. NEEEJ!

Just nu;

Lite framgång på anställningsintervju- och lägenhetsbytarfronten.
= välbehövlig och efterlängtad medvind.

Förnedring?

Tillbaka i Stockholm och det är kallt och kallt.

Livet består av ett antal milstolpar och ibland kommer man till såkallade nya kapitel. Just nu känns det inte enbart som ett nytt litet kapitel ska påbörjas utan snarare en helt ny bok. Jag måste hitta mig ett nytt jobb och en ny lägenhet (pallar inte att bo kvar i lyan som varit min och Ulfs gemensamma hem i flera år) dessutom måste jag lära mig att leva på nytt på många plan. Hur tragiskt och opersonligt det än låter så har jag levt väldigt mycket genom mitt ex. Det har varit väldigt mycket vi, och vi finns inte längre.

Jag inser om denna blogg börjar påminna om mobilkamera-filmen ”En enastående studie i mänsklig förnedring”, men så får det va´. Så det så.

Hemvändare

Ikväll flyttar jag tillbaka till Stockholm och det med blandade känslor. Det känns inte bra att lämna Paris eftersom jag trivs oerhört bra här, men samtidigt är nu stunden då jag behöver vara nära mina vänner. Flyttlasset kommer att delas upp i olika etapper och ikväll går det första med mig och lite av mina kläder…